måndag 9 september 2013

Reaktioner på "Han åt mitt hjärta"

Nu är det hög tid att sammanfatta lite reaktioner på min senaste bok "Han åt mitt hjärta". Jag tror att jag ska ha länkat till alla texter i andra inlägg här på bloggen, så man kan lätt klicka sig till de hela recensionerna. De flesta är från bloggar men när de är från tidningar så har jag skrivit ut det.

Han åt mitt hjärta är en berättelse om rädsla. Om en akut rädsla för våld och övergrepp. Om en långintensiv rädsla för att bli av med sin försörjning och tvingas hanka sig fram genom att delta i förnedrande arbetsmarknadsåtgärder eller ännu värre. Om en rädsla för sina egna förmågor, för sin egen ilska, för vad man tar sig till när desperationen blir för stor. En rädsla som är många gånger större hos den som dessutom råkar vara varulv.
Arbetaren / Fredrik Edin

Sexualitet, hat och kärlek genomsyrar allt och levereras intelligent med ett effektivt språk. Genreblandningen skulle kunna ha blivit spretig och för ambitiös men fungerar väldigt väl.
BTJ / Erika Johansson

Detta är en härlig liten skräckroman, en blandning av intelligent samhällskritik och finstämd varulvsromantik. (…) Det är en historia med våldsamma inslag men också ömsinta, filosofiska frågeställningar och komiska kullerbyttor.
Tinia

Det är en märklig men mycket välskriven roman som handlar om Viktor, en ung ensam man i Malmö som praktiserar på ett bibliotek. Hans liv förändras drastiskt när han börjar förvandlas till varulv. (…) Samtidigt inleder Viktor och Henry ett förhållande med varandra. När de inte är ute och river ihjäl folk ligger de hemma och myser och diskuterar Brecht och Dostojevskij. Det är en kärlekshistoria som är fruktansvärt rå och destruktiv samtidigt som den är ganska gullig.
Aftonbladet / Kalle Holmqvist

Om det låter intressant med varulvar, kött och sex, så har ni här en bok för er. Som en barnförbjuden Udda verklighet med en touch av det folk önskade att fifty shades kunde erbjuda. Haha!
Ja, det är en väldigt rolig bok, faktiskt, i all sin makabra snygghet. Kanske är det jag som har dålig humor, kanske är det Viktor Algren som har riktigt bra humor (min).
Feuerzeug

Han åt mitt hjärta är en koncis och intensiv bok, lite som en feberdröm av våld, sex och filosofi. (…) Jag gillar som sagt kontrasten mellan Han åt mitt hjärta och den vanliga framställningen av varulvar i urban fantasy. Jag gillar att den, trots Viktors samvetskval, är rå och hämningslös och köttig och samtidigt lyckas vara humoristisk utan att det blir löjeväckande.
In another library

Jag gillar verkligen den här boken. Karaktärerna är bra gestaltade, våldet ligger på en lagom nivå och han hanterar hela varulvstraditionen på ett bra sätt. Det är också kul att han tar klassamhällets och Arbetsförnedringens alla krav och tvång och släpper ut det i en varulvssmittad våldsorgie.
Gestaltningen av Malmö är brilljant! Pildamsparken, Stadsbiblioteket är såklart lätt igenkänningsbara men även Kirsebergs kyrka, Burlövs Golfklubb och industrigatan får kärlek i varulvarnas jakt runt Malmönatten.
Socialist Simon

Algrens prosa är elegant, ofta skir och vacker utan krusiduller. Han placerar sina varulvar i Malmö och gör det till något väldigt naturligt utan krystade förklaringar. Det är en text med intellektuella ambitioner. Algren gör mer än att låta läsaren frossa i blod och tarmar (inte för att bloddrypande inslag saknas!).
Han åt mitt hjärta är en grym och vacker text och Viktor Algren kan komma att göra mycket för att bredda svensk skräck. Om han vill.
Swedish Zombie

Algren skriver bra, och han skriver distanserat. Han åt mitt hjärta är inget för den som vill sugas in i texten. "Författarens illusion" bryts ständigt av vackra formuleringar, listiga liknelser och referenser till samhälle och litteratur - men utan att för den sakens skull bli ironiskt. Speciellt de intertextuella anspelningarna står som spön i backen. Det är Trollkarlen från Oz, Josef K, Jean Genet, Dante, Harry Potter och Grottekvarnen, för att nämna ett urval. Det är en litterär text som rör sig i samklang med andra texter.
Men ändå, och för att sammanfatta: varulvar i Malmö som bildar stadsgerilla - idén är suverän. Det gör inte saken sämre att det är så välskrivet.
Henrik Johansson

Det är också en ljuvlig bladvändare. Henrik Johansson menar att Algren skriver distanserat och att det inte är något för den som vill sugas in i texten. Jag vet inte riktigt vad han menar faktiskt. Att det är en jag-berättelse som kommer i efterhand tycker jag mest ger den en lite ödesbestämd klang. Och själv ville jag hela tiden läsa ett kapitel till. Jag var absolut inte distanserad till texten utan sjönk in i den från första stavelsen varje gång jag slog upp den.
Världen ska brinna / Pål Eggert

Den svenska varulvsromanstammen är visserligen inte särskilt stor, men Han åt mitt hjärta tillhör absolut toppskiktet inom den.
Spektakulärt

Å andra sidan gillar jag ju det provokativa. Jag börjar redan tänka på alla människor jag vill ge den här boken till, fundera över varför den inte fått mer uppmärksamhet, varför jag inte läser om den överallt? Antagligen är det på grund av att Pluribus är en ideell förening med liten bokutgivning som recensenterna på de stora tidningarna har missat den, vilket är synd. Algren har trots allt gjort något unikt, något dödsföraktande och stort här; bara det faktum att jag tänker och tycker så jävla mycket under läsningen är ju ett bevis på detta. Spännande är det också, att ta del av hur en människa förvandlas till en varulv. Blandningen av skräck och vardagsrealism är inte ny, men den fungerar fantastiskt väl.
Lina Arvidsson

1 kommentar:

  1. Sedär, min lilla utvikning om din roman. Jag gillar att In another library beskriver din roman som "köttig", hon skrev samma sak om Borde vara död. Man kan förresten inte länka till min blogg härifrån eftesom du inte lagt upp det där citatet från Världen ska brinna tidigare, men det avhjälper vi med det här lilla inlägget. Ska bli kul att ses på den där diskussionspanelen på Kirsebergs bibliotek.

    SvaraRadera